Här hemma har det hänt en del de senaste veckorna.

Flera av mina hönor som kläcktes i vinter har börjat värpa! Äntligen, nu blir det många småägg att äta här hemma.

Kajsa ligger fortfarande och ruvar. Blir det några ällingar så borde de komma inom en vecka tycker ja. En annan som bestämt sig för att ruva är Agnes. Fram tills igår låg hon på tio golfbollar (lättlurade höns...), men igår tog jag bort sex av dem och la dit 4 ägg. Så nu hoppas vi att det iaf blir någon liten kyckling till Agnes om tre veckor så hon får pröva på att vara mamma.

I veckan kläcktes fem kalkoner utav de sex ägg jag skickat efter med posten. Hoppas nu att det inte bara blir tuppar... Vore ju kul om det kunde bli två hönor iaf så man kunde spara en trio och ha som avelsgrupp nästa år.

Det är så skönt att våren äntligen är här. Inte minst för hönsen. Kycklingarna från de två första kläcken går nu tillsammans med de stora hönsen. Bara den senaste kullen behöver fortfarande värmelampa och bor i kycklingbur med värmelampa ute i ladugården.

Tupparna från det första kläcket i december börjar växa till sig. De två som kläcktes ur lohmanäggen ska få flytta hem till pappas höns och ta över sedan pappa fått ta bort sin sussextupp. En tupp ur kullen med grönvärparkycklingar ska jag behålla och på så sätt få in lite nytt blod in min blandrasgrupp.

Jag hoppas att jag ska kunna fixa det sista med sommarhuset till ankorna i helgen så att de kan få flytta ut ur ladugården och gå fritt här hemma. Bara att hoppas att de inte försvinner från oss...

Vaktlarna växer även till sig och nu dröjer det snart inte så länge tills de flesta av dem ska få flytta härifrån.

kläckaren är också i full gång. Denna gång med ett gäng med 19 åsboägg men även 6 ägg som jag fått med posten som det ska bli spännande och se vad det blir av ;-)

Vore det inte underbart med ett par duniga och söta ankungar. Det är det allra senaste som jag har blivit sugen på att skaffa mig i framtiden. En liten bassäng skulle dom ha där dom kunde bada på dagarna och ett litet hus ute i trädgården där de kunde bo på somrarna. På vintern kunde de kanske husera i ladugården....

Varsegod alla läsare (2) här kommer ett inlägg om litteratur bland alla höns och tuppar!

Tack Bea för blogg-awarden!



Med den lilla utmärkelsen kommer det dock lite regler. Dels måste man...

1. Tacka den eller de man fick priset av.

2. Klistra in prismärket på din egen blogg.

3. Nämna tre av dina favoritförfattare samt en bok av varje författare.

4. Tillsist, skicka priset vidare till fem andra bloggare som du tycker förtjänar det!

Mina favoriter:

Jane Austen - Stolthet och fördom
Faktum är att alla mina åsbohöns heter namn ut Austens värld. Åsbo och Austen låter ju lite likt eller hur?
Just nu finns Darcy, Lizzie och Jane här hemma.

Saga Borg - Första triologin i Jarastavensvandring.
Spänning, fantasy, romantik och passion - allt i ett.

Stephenie Meyer - Sista boken får det nog bli.
Kanske är jag för gammal för dessa böcker, kanske inte? Men bra är de i alla fall.

Nu till mina nomineringar: Efter som jag främst läser min systers bokblogg samt min mans träningsblogg så får jag skicka en nominering till Henrik!!

Monterad med svenska kontakter redan från början, så några adaptrar behöver jag inte köpa till varken kläckaren eller värmetaket. Jag har i stort sett monterat klart den. Ska bara plugga i sladdar och slangar samt fixa en bra flaska till vattnet som ska hålla luftfuktigheten sen är jag klar. Den är såå fin och jag längtar tills jag kan köra en första testomgång!

Dvärgkochiner: Söta, små och fluffiga. Finns i massa olika färger och ruvar mer än gärna!

Höna


Tupp

Faveroller: Stora, goda och med lustigt "skägg"!

(bild från wikipedia)

Chabo: Små, söta och trevliga höns.


Apenzeller: Fräcka och lägger vita ägg


Maran: Lägger så vackra mörka ägg.

Ja, aja baja på Arthur som var så dum och flög på stackars Vidar när han bara ville titta lite närmare på alla dom fina hönorna...

Härom dagen när vi kom hem från dagis spatserade hönorna och tupparna glatt ute på gräsmattan. Vidar som var först ur bilen får syn på dom och börjar springa mot dom. Jag ropade åt honom att han skulle vänta på mig, men det örat hörde han inte på. Precis när jag fått ut Axelina ur bilen ser jag hur Vidar står brevid tuppen Arthur och kikar. Puh, det där går ju bra, tänkte jag. Men så fort Vidar vände ryggen till Arthur för att gå in mot huset attackerar han. Han biter sig fast i bak på Vidars jacka och flaxar och kacklar. Vidar blir ju såklart jätterädd och ropar efter mig.

Hade jag inte burit på en niomånaders bebis och en mindre väska hade jag tryckt ner Arthur i backen för att sanneligen visa vem som bestämmer här. Men nu gick ju inte det. Men jag tror ändå att jag gjorde mig förstådd där jag stod och vrålade, viftade med en väska och sparkade med benen. Arthur fick en knuff i bröstet och beslöt sig därefter att skynda in till sina väntande kompisar under rhododendronen.

Jag blev själv lite förvånad för ingen av tupparna har visat några aggressiva beteenden tidigare. Men jag vill ju gärna kunna ha dem ute i trädgården utan att barnen ska behöva bli skrämda. Men eftersom jag har två till så lider jag ju ingen brist på dem direkt. Det kanske får bli helstekt tupp framöver istället!