Efter att ha vilat har äggen nu descinfiserats (stavning?) och nu ligger de i en varm och go kläckare!

Sen kunde ju jag inte låta bli att stoppa i lite annat också förutom de 16 vakteläggen, för det fanns ju plats för så mycket mer... Och det kostar lika mycket att ha igång en halvfull kläckare som en proppfull.

Så där i finns nu också:
6 dvärgkochinägg
5 lohmanägg (ev. blandning isbar-lohman)
8 blandade ägg från Jane, Lizzie, Agda, Agnes och Asta. Inga Anita ägg eftersom hon är kochinblandning och mitt otränade öga är rädd att blanda ihop de kycklingarna med de renrasiga dvärgkochinerna.

Nu håller vi tummarna för att så många som möjligt av äggen kläcks...

Igår kom ett litet brunt ägg. Kan det vara Anitas?

Varsegod alla läsare (2) här kommer ett inlägg om litteratur bland alla höns och tuppar!

Tack Bea för blogg-awarden!



Med den lilla utmärkelsen kommer det dock lite regler. Dels måste man...

1. Tacka den eller de man fick priset av.

2. Klistra in prismärket på din egen blogg.

3. Nämna tre av dina favoritförfattare samt en bok av varje författare.

4. Tillsist, skicka priset vidare till fem andra bloggare som du tycker förtjänar det!

Mina favoriter:

Jane Austen - Stolthet och fördom
Faktum är att alla mina åsbohöns heter namn ut Austens värld. Åsbo och Austen låter ju lite likt eller hur?
Just nu finns Darcy, Lizzie och Jane här hemma.

Saga Borg - Första triologin i Jarastavensvandring.
Spänning, fantasy, romantik och passion - allt i ett.

Stephenie Meyer - Sista boken får det nog bli.
Kanske är jag för gammal för dessa böcker, kanske inte? Men bra är de i alla fall.

Nu till mina nomineringar: Efter som jag främst läser min systers bokblogg samt min mans träningsblogg så får jag skicka en nominering till Henrik!!

Monterad med svenska kontakter redan från början, så några adaptrar behöver jag inte köpa till varken kläckaren eller värmetaket. Jag har i stort sett monterat klart den. Ska bara plugga i sladdar och slangar samt fixa en bra flaska till vattnet som ska hålla luftfuktigheten sen är jag klar. Den är såå fin och jag längtar tills jag kan köra en första testomgång!

Dvärgkochiner: Söta, små och fluffiga. Finns i massa olika färger och ruvar mer än gärna!

Höna


Tupp

Faveroller: Stora, goda och med lustigt "skägg"!

(bild från wikipedia)

Chabo: Små, söta och trevliga höns.


Apenzeller: Fräcka och lägger vita ägg


Maran: Lägger så vackra mörka ägg.

De senaste tre dagarna har det kommit tre ägg om dagen, underbart! Trots att vi delat ut diverse smakprov för att locka framtida spekulanter råder för närvarande ingen äggbrist. Senast igår gav vi bort 12 stycken. Vi får nog börja äta lite mer här hemma eller baka.

Ett ägg om dagen, håller ordning på magen?

Senast i går skällde jag på hönsen eller ja, de fyra som ännu inte börjat värpa. Trodde länge att jag skulle få vänta med ägg tills våren för vem vill värpa mitt i mörka hösten och vintern. Men eftersom två av hönorna (Agda & Agnes) började i mitten på oktober så tyckte jag att de andra också gott kunde värpa lite. Iaf Anita och Asta som är lika gamla. Jane och Lizzie är ju bara ett par veckor yngre så dom borde också snart vara på g.

Men imorse låg det alltså tre ägg i redet istället för två. Ett brunt, ett ljusbrunt och ett ännu ljusare ägg. Det sistnämnda lite mindre och lite smalare, vad jag skulle kalla ett första gångs ägg. Undrar just vem som varit framme?

Ja, aja baja på Arthur som var så dum och flög på stackars Vidar när han bara ville titta lite närmare på alla dom fina hönorna...

Härom dagen när vi kom hem från dagis spatserade hönorna och tupparna glatt ute på gräsmattan. Vidar som var först ur bilen får syn på dom och börjar springa mot dom. Jag ropade åt honom att han skulle vänta på mig, men det örat hörde han inte på. Precis när jag fått ut Axelina ur bilen ser jag hur Vidar står brevid tuppen Arthur och kikar. Puh, det där går ju bra, tänkte jag. Men så fort Vidar vände ryggen till Arthur för att gå in mot huset attackerar han. Han biter sig fast i bak på Vidars jacka och flaxar och kacklar. Vidar blir ju såklart jätterädd och ropar efter mig.

Hade jag inte burit på en niomånaders bebis och en mindre väska hade jag tryckt ner Arthur i backen för att sanneligen visa vem som bestämmer här. Men nu gick ju inte det. Men jag tror ändå att jag gjorde mig förstådd där jag stod och vrålade, viftade med en väska och sparkade med benen. Arthur fick en knuff i bröstet och beslöt sig därefter att skynda in till sina väntande kompisar under rhododendronen.

Jag blev själv lite förvånad för ingen av tupparna har visat några aggressiva beteenden tidigare. Men jag vill ju gärna kunna ha dem ute i trädgården utan att barnen ska behöva bli skrämda. Men eftersom jag har två till så lider jag ju ingen brist på dem direkt. Det kanske får bli helstekt tupp framöver istället!