Tills våren har jag tänkt att skaffa min första äggkläckare. Känns bra att för en gångs skull veta i god tid vad man ska göra för julklappspengarna istället för att spendera dem på massa onödigheter. Nu när jag har undersökt det där med kläckare lite närmare inser jag att det faktiskt finns en hel del att välja bland och att det finns en hel del finesser på dom med.

Länge funderade jag på att skaffa en lite billigare  där jag själv får vända äggen osv. Men efter att ha funderat ett tag så känns det som att en helautomatisk vore bättre. Då känns det som om det är mindre chans att allt går åt pipsvängen. Visserligen blir ju detta en aning dyrare, eller ganska mycket, men å andra sidan kanske det är sant som det sägs, att man får vad man betalar för.

Just nu lutar det åt denna modellen på kläckare: En R-COM Incubator King SURO!
http://www.pandtpoultry.co.uk/product/categoryid/84/productid/1418

Jag har läst mycket gott om denna kläckare på internet. Det enda jag funderar på är om en kläckare för 20-25 ägg är tillräckligt. Eller om man snart vill ha en större när man blivit lite fast i det här med maskinkläckning. Eller om man funderar på att försöka sälja lite daggamla.

Annars så funderar jag på den här modellen som är lite större, men inte så fasligt mycket dyrare. Även den helautomatisk:
http://www.pandtpoultry.co.uk/product/categoryid/84/productid/1659

Förhoppningsvis så vill kanske någon av hönorna ruva lite också så det kanske inte blir så mycket att kläcka iaf...

Har länge gått och klurat på vad jag ska kalla mina små Åsbohöns. Dom är så vackra så vackra. Mina blandras höns har ju alla fått namn på bokstaven A och när jag förhoppningsvis under nästa år kan kläcka fram några kycklingar efter dem tänkte jag ge dem namn på B och så vidare.

Men Åsbohönsen är renrasiga och ska därför ha ett annat tema på namn hade jag tänkt och efter mycket funderande har jag nu bestämt mig för att de ska döpas efter karaktärer ur böckerna från en av mina favoritförfattare, nämligen Jane Austen.

Så först ut på bild av dessa vackra små höns är mina två hönor. Tuppen hade inte tid att vara med på bild.

Den ljusare av de två är den lugna och alltgenom goda ms Jane Bennet och den lite mörkare, hennes yngre syster, ms Elizabeth Bennet.


                                                                    Jane och Lizzie

Hönsen är näst intill tokiga när jag kommer om mornarna och släpper ut dom. Tror jag det nu är vädret är så bra är det bara att passa på att njuta. En sak har jag dock lärt mig den senaste veckan. Släpp inte ut hönsen i solen om du har för avsikt att stänga in dem igen innan det blivit dags att sova. Något som jag försökte mig på i fredags så jag och barnen skulle till mamma och pappa och sova över eftersom maken inte var hemma. Jag är inte van vid att sova själv om natten i en ödsligt hus som knarrar och låter så blir jag ensam åker jag hellre hem till mamma och pappa och sover. Sagt och gjort, vid klockan tre var barnen fastspända i bilen och redo att åka. Nu återstod bara att ta in hönsen så att dom skulle vara säkra från diverse rovdjur medan vi var borta. Med det var inte det lättaste kan jag säga. Efter ca en halvtimme hade jag fått in blandisarna Arthur och Agust och deras fyra hönor Anita, Agnes, Agda och Asta. Min söta lilla Åsbo-trio ville dock inte in. De sprätte för glatta livet långt inne i ett snår av brännässlor och ville inte komma in. Vid en tidpunkt var jag faktiskt villig att lämna dem där. Jag var helt enkelt för varm, svettig, smutsig och irriterad för att bry mig. Men skam den som ger sig...

En kvart senare hade jag faktiskt fått in dem i ladugården. Med hjälp av mat och glada tillrop lyckades jag locka in dom. Och trots hjälp från katten Tage kanske jag ska tillägga. Hans försök att valla in dem gjorde inte situationen lättare, utan snarare tvärt om.