...och två tuppar mer i frysen.

Idag fick jag hjälp av pappa att slakta de två blandrastupparna. Känns alltid lite vemodigt att slakta, kanske inte Arthur eftersom jag fortfarande är lite sur på honom för att han flög på sonen i höstas. Men lite när vi slaktade August, som är så fin och pryder denna bloggen. Men som situationen var nu så var det ohållbart, iaf för min del. De senaste dagarna har jag varit riktigt nervös på tupparna och inte riktigt kunnat komma och gå som jag velat i hönsgården. Utan jag har fått locka och pocka för att överhuvudtaget komma åt äggen och inte vågat vända ryggen till.

Nu ikväll kändes det helt annorlunda. Lille Mr. Darcy har nu ensamt ansvar för hönorna och hittills verkar det ha gått bra.